Vad är viktigt i livet?

Avsked

För en tid sedan var jag på begravning. En alldeles fantastiskt vacker sådan. Personlig, varm, ljus, sorglig. En fin skildring gavs av den man, en vän, som låg i kistan med den vackraste av rosenbuketter i vitt liggande på kistlocket. Tre rosor i den var röda, en för var och en som stod honom närmast. Fru och två barn som höll om varandra så kärleksfullt i tröst när det oundvikliga nu skett.

Av både blomsterhav och gästantal att döma så var detta en man som hade stor betydelse i många människors liv. När man dör för ung finns naturligtvis fler av våra vänner kvar i livet, vilket gör möjliggör en överfull begravningsceremoni.  När man dessutom levt på samma plats i livet, känner man kanske fler.

Men, det spelar ingen roll, mycket eller lite blommor, många gäster eller ej där.

En begravning är ingen tävling. En begravning är en möjlighet för de som kan och vill att ta avsked.

Våga ställa dig frågan

Den största frågan som jag burit i mitt medvetande efter begravningsakten är – Vad är viktig på riktigt i livet?

Ja, jag har såklart ställt den frågan många gånger förr. Men visst är det så, att det behöver ske något dramatiskt för att vi återigen ska väcka den till liv igen.

Det är en skör tråd mellan liv och död och du vet aldrig när det tar slut. Det vet vi också.

När jag satt på bänkraden i det vackra, stämningsfulla rummet , snett till vänster om kistan, och tog in det som blev sagt ,så blev det igen så självklart och tydligt ,att det det handlar inte om ”mest prylar när jag dör vinner”.

Ord som; fanns alltid där, ställde alltid upp, en omtänksam vän, ett stort och varmt hjärta, nära till skratt , humor, en god far, en god äkta make, en underbar svärson…

Visst, det är på begravningar de vackra orden kanske får höras, men, de var så sanna, det vet jag och det kände jag.

Relationer

Det handlar alltså om relationer. Det handlar om vem vill jag vara? Hur vill jag bli ihågkommen? Vad vill jag ge för avtryck?

Kanhända vill jag inte bli ihågkommen, fint, det är ett val det också. Vem bestämmer?

Det handlar inte om att leva som om varje dag är den sista. Det går inte. Livet pågår och allt som hör till det.  Det handlar inte heller om att ge upp allt det som kanske inte kan härledas till relationer. Men, det handlar om att våga ställa sig själv frågan; Vad är viktigt för mig och hur sann i det kan jag bli och våga vara ?

För mig har mycket handlat om att våga trampa min egen stig. Att våga lyssna till den inre rösten som ibland varit väldigt opraktisk och okonventionell.

Det har för mig handlat om att försöka vara en god vän som vill förmedla att jag finns där, som vill visa att jag bryr mig. Att finnas för mina barn när dem behöver oavsett vad det handlar om. Att vara en generös hustru till min man genom att tillåta honom växa och vara den han är. Jag vet att jag inte alltid lyckas. Men, jag vet att jag vill och jag gör mitt bästa.

Livet pågår – våga fånga det!

Inger